Den sanna föreställningen.
Jag kliver in i bekanta rum, men jag förstår dom inte.
Små uppenbarelser läggs till varandra, upplöses och utmanar på nytt.
Karaktärer visar sig, men i en roll.
Jag byter perspektiv, försöker få grepp, bryter mig ur.
Då möter nu, jag möter du. Jag kan inte avgöra vart det ena börjar och det andra slutar.
Jag har arbetat med bildkommunikation i olika former i tio år. Från att jag tog kandidatexamen
i Rörlig bildproduktion 2008 frilansade jag som tv-fotograf, animatör och videoredigerare i fem år,
sedan utbildade jag mig till grafisk designer vid Berghs och fortsatte med rörlig grafik.
Jag vet vad tusen små tystnader kan väga.
Jag har arbetat med nyheter, barnprogram, reportageserier, reklam och olika typer av filmproduktioner
för sociala medier. Ibland statistik, ibland klickbeten, ibland dokumentation och andra gånger reklam.
Bilderna har haft som syfte att informera, illustrera eller förmedla, men ofta har jag längtat till att
använda dom för att undersöka, processa och gestalta.
Vad är det egentligen jag redan vet?
Inom mig finns två krafter som har betydelse för mitt konstnärskap. Den ena är upptäckande, bejakande,
deltagande. Den andra är tvärt emot. Den stänger ner, bryter, släcker.
I mina arbeten försöker jag hitta något som är sammanhängande, något som förmedlar sin egen logik,
genom en blandning av färg, motiv, nivå av abstraktion tema eller stil. Bilder och motiv dyker upp, bearbetas
genom olika perspektiv och delas upp i beståndsdelar som tar plats i längre sekvenser. Jag söker i gränslandet
mellan det föreställande och det abstrakta. Processen är en dragkamp mellan formulering och frigörelse
från former. Kan perspektiven jag intar vara del av själva berättelsen?
Jag försöker formulera något som inte är uppenbart.